Typer av strålning Icke-joniserande strålning

Några exempel på icke-joniserande strålning är synligt ljus, radiovågor och mikrovågor (Infografik: Adriana Vargas/IAEA)
Icke-joniserande strålning är strålning med lägre energi som inte är tillräckligt energisk för att lossa elektroner från atomer eller molekyler, vare sig det är i materia eller levande organismer. Däremot kan dess energi få dessa molekyler att vibrera och därmed producera värme. Det är till exempel så mikrovågsugnar fungerar.
För de flesta utgör icke-joniserande strålning ingen hälsorisk. Arbetare som regelbundet är i kontakt med vissa källor till icke-joniserande strålning kan dock behöva särskilda åtgärder för att skydda sig mot till exempel den värme som produceras.
Några andra exempel på icke-joniserande strålning inkluderar radiovågor och synligt ljus. Synligt ljus är en typ av icke-joniserande strålning som det mänskliga ögat kan uppfatta. Och radiovågor är en typ av icke-joniserande strålning som är osynlig för våra ögon och andra sinnen, men som kan avkodas av traditionell radio.
Joniserande strålning

Några exempel på joniserande strålning inkluderar vissa typer av cancerbehandlingar med gammastrålar, röntgenstrålar och strålning som avges från radioaktiva material som används i kärnkraftverk (Infografik: Adriana Vargas/IAEA)
Joniserande strålning är en typ av strålning med sådan energi att den kan lossa elektroner från atomer eller molekyler, vilket orsakar förändringar på atomnivå vid interaktion med materia, inklusive levande organismer. Sådana förändringar involverar vanligtvis produktion av joner (elektriskt laddade atomer eller molekyler) – därav termen "joniserande" strålning.
I höga doser kan joniserande strålning skada celler eller organ i våra kroppar eller till och med orsaka dödsfall. Vid korrekt användning och dos och med nödvändiga skyddsåtgärder har denna typ av strålning många fördelaktiga användningsområden, såsom inom energiproduktion, inom industri, inom forskning och inom medicinsk diagnostik och behandling av olika sjukdomar, såsom cancer. Medan reglering av användningen av strålkällor och strålskydd är ett nationellt ansvar, ger IAEA stöd till lagstiftare och tillsynsmyndigheter genom ett omfattande system av internationella säkerhetsstandarder som syftar till att skydda arbetstagare och patienter samt allmänheten och miljön från de potentiellt skadliga effekterna av joniserande strålning.

Icke-joniserande och joniserande strålning har olika våglängder, vilket direkt relaterar till dess energi. (Infografik: Adriana Vargas/IAEA).
Vetenskapen bakom radioaktivt sönderfall och den resulterande strålningen

Den process genom vilken en radioaktiv atom blir mer stabil genom att frigöra partiklar och energi kallas "radioaktivt sönderfall". (Infografik: Adriana Vargas/IAEA)
Joniserande strålning kan komma från till exempelinstabila (radioaktiva) atomernär de övergår till ett mer stabilt tillstånd samtidigt som de frigör energi.
De flesta atomer på jorden är stabila, främst tack vare en jämviktad och stabil sammansättning av partiklar (neutroner och protoner) i deras centrum (eller kärna). Men hos vissa typer av instabila atomer är det inte möjligt att hålla ihop partiklarna på grund av antalet protoner och neutroner i kärnan. Sådana instabila atomer kallas "radioaktiva atomer". När radioaktiva atomer sönderfaller frigör de energi i form av joniserande strålning (till exempel alfapartiklar, betapartiklar, gammastrålar eller neutroner), som, när de utnyttjas på ett säkert sätt, kan ge olika fördelar.
Publiceringstid: 11 november 2022